SM7CZL

Klarinett 

Källa Wikipedia

Klarinett är ett träblåsinstrument. Den är ett allroundinstrument som används flitigt inom flera olika musikstilar, alltifrån folkmusik till jazz och klassisk musik.

Christoph Denner i Nürnberg antas ha skapat instrumentet Chalumeau omkring 1690. Det såg ut som en blockflöjt men hade cylindrisk borrning, klarinettartat munstycke och var försett med två klaffar. I början av 1700-talet utvidgades spelregistret uppåt av Denner eller hans son Jakob genom införandet av en registerklaff. Det blev då möjligt att utnyttja överblåsning och tonomfånget utökades i princip till det dubbla. Detta nya, ljusa och till en början skarpa tonområde liknade trumpetens (clarino) och instrumentet fick därför heta klarinett (liten trumpet).

Från mitten av 1700-talet och hundra år framåt hade klarinetten fem klaffar. Det räckte för att täcka ett stort omfång och motsvarade höga speltekniska krav. Mozarts klarinettkonsert i A-dur från 1791 kan tjäna som exempel på vad instrumentet förmådde.

Under 1800-talet utökades antalet klaffar till över 20 i två skilda utvecklingslinjer, den tyska Oehler-klarinetten och den franska Böhm-klarinetten. Mekaniskt uppvisar de stora skillnader, men de är mycket svåra att skilja på ljudet. Bägge varianterna används idag, Oehler-klarinetten mest i Tyskland och Östeuropa, medan Böhm-klarinetten dominerar i övriga länder. Även om den franska klarinetten bär Theobald Böhms namn, skapades den 1844 av H Klosé och A Buffet. De hade dock utnyttjat några av Böhms radikala förbättringar av tvärflöjtens mekanik i sin klarinett.

Det finns klarinetter i flera olika storlekar och stämningar, men den vanligaste är stämd i Bb och kallas därför Bb-klarinett. Klarinetten är följaktligen ett transponerande instrument. I symfoniorkestern är Bb-klarinetten jämbördig med A-klarinetten, som är ganska lik den förra men når en halvton lägre och ofta är bättre lämpad för att spela i tonarter med #-förtecken medan Bb-klarinetten mest används i tonarter med b-förtecken. A-klarinetten är något större än B-klarinetten. I symfoniorkestern används också den mindre Eb-klarinetten, som i sitt höga register har en skarpare klang än de större instrumenten i samma familj, samt basklarinetten.

Klarinettens noterade omfång är e0-c4. Den vanliga Bb-klarinetten har alltså omfånget d0-bb3. Av detta för ett blåsinstrument mycket stora register används de högsta tonerna mycket sparsamt. Dessa är också både svårblåsta och har för legatospel besvärliga grepp.

En annan klarinettegenskap är dess mycket stora dynamik. Det går att spela fortissimo — där visserligen en del andra instrument kan överrösta — men knappast något annat instrument kan spela ett svagare pianopianissimo än klarinetten.

En frekvensanalys av klarinettens ton visar att den är mycket övertonsrik, med dominans av de udda  övertonerna. På ett oscilloskop visar detta sig som en sågtandliknande kurvform.

C-klarinetter nyttjas främst av folkmusiker. I symfoniska blåsorkestrar används ofta altklarinett. Mer sällsynta är kontraalt- och kontrabasklarinett.

Klarinettens delar är:

  • Klockstycket. I sällsynta fall kan det finnas en extraklaff här för att åstadkomma den extra baston, som förekommer bl a i några Mozartkompositioner.
  • Nedre spelstycket med klaffar för de lägre tonerna. Spelas med höger hand + vänster lillfinger
  • Övre spelstycket med klaffar för de högre tonerna. Spelas med vänster hand + höger pekfinger (drill-klaffarna)
  • Päronet (På somliga klarinetter del av det övre spelstycket)
  • Munstycket

Klockstyckets form har betydelse för den akustiska kopplingen från den svängande instängda luftpelaren inuti instrumentet och till rymden utanför instrumentet. Detta gäller strängt taget endast när alla, eller nästan alla, högerhandsklaffarna är slutna. Teoretiska beräkningar visar att det är fördelaktigt med en profil som ansluter till en exponentialkurva. Samma resonemang kan f ö föras även beträffande högtalare. För högre toner, då de nedersta högerhandsklaffarna är öppna, har klockstycket ingen inverkan alls. Dessa toner går bra att spela även med klockstycket avlägsnat.

 

 

 

 

Bilden visar min nuvarande klarinett.

                                         

En fransktillverkad av fabrikatet " Buffet Crampon & Cie A PARIS "

Började spela klarinett i tidiga tonåren då det ansågs mer än lovligt " nördigt " att lira dragspel. Var med i olika konstellationer på Österlen, under teknistiden och under något år i min tidiga levnad i Eslöv. Därefter togs klarinetten sällan fram. I bästa fall sporadiskt. 

Numera blir det ett och annat framträdande i Eslövs Dragspelsklubb.

Tillbaka