SM7CZL

Här en bild på amatörradiostationen på mitt fritids QTH

 

        

 

 

På fritids QTH:et har jag enkla antenner. Enbart vertikaler och trådantenner för kortvågsbanden.       

Sedan mars 1998 har jag i stort sett varje vecka under höst och vårterminen på kortvåg sänt ut och läst SSA:s bulletin ( en nyhetsbulletin inom området amatöradio ) varje vecka och ofta från mitt fritids QTH. Bulletinen sänds söndagar på 3705 kHz på telefoni, LSB ( undre sidbandet ) med början kl 09:30 svensk tid. Det har blivit ganska många uppläsningar fram till dags dato; dessutom mer än 10000 incheckningar så här långt.

 

    

 

På ordinarie QTH är antenn möjligheterna lite bättre. Här två 3-elementsbeamar samt antenner för 2 meter och 70 centimeter.

 

Så här började amatörradiobanan:

Tidigt i livet intresserade jag mig för radio och amatörradio. Inte så konstigt kanske. Mina dagars upphov på fädernet var radioamatör som fick sin första licens redan 1920. Under ungdomsåren hade jag riklig tillgång till lämpliga delar från skrotade radioapparater och byggde olika projekt.

OK enligt dåvarande bestämmelser eller inte ? Detta får väl anses vara preskriberat idag.

Efter maskinteknisk linje på teknis hade jag turen att under militärtjänstgöringen komma till arméns signalbefälsskola. Här fick jag chansen att lära telegrafi. Med hjälp av intyget från militära myndigheter om kunskaper i telegrafi behövde endast prov i teoretiska radiokunskaper och reglementskunskaper avläggas. Proven gjordes på dåvarande Televerket inför Telekommisarien i Eslöv i december 1958. I början av 1959 erhöll jag certifikat och tillståndsbevis av Klass B med signalen SM7CZL.

Tillståndet medgav rättighet att bedriva amatörradiotrafik på 80, 40 och 15 meter kortvåg, enbart telegrafi. Maximalt 75 watt. På frekvenser högre än 144 MHz även andra trafiksätt. På den tiden styrde författningssamlingen B90. Allt vad som inte var uttryckligen tillåtet var förbjudet. Följden blev god trafikdisciplin. Loggboken skulle på anmodan insändas till Televerket och årligen skulle antalet telegrafi QSO rapporteras.

Under militärtjänstgöringen hade jag kört amatörradion från många regementen från Ystad i söder till Kiruna i norr. Alltid enbart telegrafi. Det dröjde innan jag fick kännedom om att det fanns en förening för sändareamatörer i Sverige. SSA, " Föreningen Sveriges Sändareamatörer ". Men 1961 blev jag medlem och har varit så alltsedan 

                                

På bilden min första amatörradiostation.

Från vänster under ett pipställ en BC mottagare. Därefter en Heathkit 2-meters sändare och mottagare för AM modulation. Inköpt i byggsats. En National KV mottagare med en Elfa konverter ovanpå. Även den köpt som en byggsats. " Lunch-boxen " , så kallades Heathkit stationen, var så oselektiv att mottagaren i princip inte kunde användas om flera stationer var igång samtidigt. Därav Elfa konvertern tillsammans med mottagaren. Därefter en Heathkit VFO, VF1, och en telegrafi sändare, DX-20. Genom åren har därefter många Heathkit stationer byggts som t.ex. HW12, SB101, SB104, SB200, SB230, SB634, SB301, SB401,HW9 m.fl. Dessutom en Heathkit Elorgel. Längst till höger ett pågående byggprojekt baserat på en Geloso VFO som så småningom skulle bli en CW och AM sändare. Dessutom en Eriksson telegrafi nyckel och en " Harlösa bugg på marmorplatta ".

Redan då hade jag, med små resurser lyckats köra en hel del stationer som framgår i  bakgrunden av mottagna QSL kort. Antennen var en diskret upphängd Windom antenn som var lika dålig på alla band. SWR mättes aldrig !

Som ett kuriosum kan nämnas att mitt första QSO på 80 meter telegrafi med egen signal gjordes med SM7SE,Henning. Det visade sig efter några dagar att hans QTH låg omkring 200 meter från mitt. Hi !

När vi sensommaren 1968 återflyttade till Sverige via Norrland och Danmark gällde det att komma igång igen med något lite högre aktivitet. En Fritzel 3 elementare på skorstenen tillsammans med dipoler förbättrade möjligheterna och DX körande blev intressant. Dock icke med inriktning på DXCC. Körde det som hördes utan speciell metodik. Rig SB 101 med ett SB 200 slutsteg som efterföljdes av en SB 104 line med slutsteget SB 230. Det var ju kul att bygga även om det var byggsatser. Därefter blev det en komplett Drake TR 7 line med slutsteget L7.  Den tidens  största problemet var antennrotorn som var underdimensionerad för beamen. Kuggkransen fick bytas ofta. Rotorn hade ingen aktiv broms.

 

Här SB 104 linen och den blivande Drake TR 7 Linen. Här ännu inte komplett.

                              

 

 

Min nuvarande station på ordinarie QTH.

                                                         

 

I och med tillgången på datorer kopplades radiostationen och datorn samman till digitala trafiksätt.

 

Här ett exempel på RTTY, PSK 31, bilder mm. 

En IC 706 med kringutrustning samt en lap top.

                                 

 

 

En vanlig kvittens utges i form av ett QSL kort som radiostationerna skickar till varandra som ett bevis på att radiokontakt har ägt rum en viss dag, på ett bestämt klockslag, med en definierad sändningstyp, motstationens läsbarhet m.m. Mottagna QSL kort kan sedan användas för att t.ex. söka olika typer av diplom. Dessutom är många kort vackra och intressanta. På köpet får man en bra geografilektion.

Mitt första QSL kort. ( Design Lars.G. Bradt )

        

Nedan idag aktuellt QSl kort.

 

                                                    

 

 

Här några exempel på mottagna QSL kort från amatörradiostationer jag haft förbindelse med:

Det här kortet kommer från en station på Chatham Island, som ligger öster om Nya Zeeland i Pacific på lat 44S och long 177W. Förbindelsen ägde rum på 17 och 30 meters banden och på telegrafi.

                                        

Här ett annat kort från Cocos Keeling som ligger väst nord väst om Australiens nordvästspets på lat 12S och long 97E. Förbindelsen gjordes på 17 meters bandet på telegrafi.

                                      

 

Nedan ett kort från en välkänd ö. Julön som ligger nordväst om Australien på lat 10S och long 106 E. Även QSO på telegrafi på 40, 30 och 12 meters banden.

                                        

 

Maldiverna, som ligger på lat 4 N och long 73 E utanför Afrika och Indiens sydspets, hade jag denna gång förbindelse på telegrafi på 40.30 och 12 meter

 

 

                                         

Sist i det här axplocket av QSL kort, ett kort från Sao-Tomé. Ön ligger söder om afrikanska Ghana ute i Atlanten på lat 0 N och long 7E på ekvatorn. Åter igen en telegrafi kontakt på 20 meters bandet.

                                      

 

DXCC ( Dx Century Club ) är inom amatörradion ett välkänt begrepp. När man haft förbindelse med minst 100 länder ( DXCC länder ) kan man ansöka om ett certifikat som bevis på prestationen. Efter ytterligare kontakter med flera länder kan certifikatet utökas. Dessutom finns varianter av certifikatet beroende på kortvågsband och kombination av dessa.

I mitt yrkesaktiva liv fanns inte tid för att jaga DX, nya långt avlägset belägna länder. Idag är möjligheterna betydligt större.

Tillbaka